Brottsutsattas reaktioner och behov

Konsekvenser av brott
Att bli utsatt för brott leder till en rad problem och negativa konsekvenser:

• Ekonomiska förluster
• Fysiska skador
• Psykiska skador
• Sociala konsekvenser
• Praktiska problem

Psykiska reaktioner
Reaktionernas omfattning beror på en rad omständigheter:

• Individens personliga egenskaper och aktuella livssituation 
• Individens sociala nätverk 
• Händelsens karaktär 
• Brottets följdhändelse 
• Tid som förflutit 

Exempel på vanliga reaktioner
Varje individ reagerar olika, men här är några reaktioner som kan förekomma:

• Overklighetskänsla
• Övergivenhetskänsla
• Skuldkänslor
• Rädsla och panik
• Koncentrationssvårigheter 
• Svårighet att förstå och tolka information
• Förlust av trygghet, självkänsla 
• Ökad misstänksamhet
• Irritation, vrede 
• Sömnstörningar, hjärtklappning och fysisk svaghet

Brottsoffrets behov av stöd
Brottsoffrets behov av stöd syftar till att brottsoffret så småningom ska kunna lära sig att leva med det som hänt och gå vidare med sitt liv.

• Få trygghet, omsorg och beskydd
• Få tid och plats att berätta om sin situation
• Bli sedd, hörd och trodd
• Få ändamålsenlig och löpande information
• Bli behandlad med respekt av olika stödinstanser
• Uppmuntran att successivt återgå till normala rutiner

Kris, faser och försvar

Om man generaliserar krisförloppet så kan man se att brottsoffret går igenom olika faser. Faserna kan ibland försiggå parallellt. Om ett nytt brott eller en traumatisk situation inträffar påverkar det givetvis reaktionsförloppet. Reaktionerna kan se olika ut beroende på i vilken fas brottsoffret befinner sig. Försvaret brottsoffret sätter upp för att ta sig vidare ser olika ut i olika faser. Behoven av stödinsatser är också olika i olika faser. 

Chockfas – brottsoffret förmår inte ta in vad som hänt utan ser det hända utanför sig. Ett känslouttryck kan ta över såsom gråt, vanmakt. 
Reaktionsfas – brottsoffret börjar ta in vad som hänt. Insikten kan leda till 
1. Regression, dvs. personen blir mindre, yngre, oförmögen till saker den normalt klarar.
2. Intellektualisering, personen söker att ta in fakta och förstå utan att koppla in sina känslor.
3. Bortträngning, personen orkar inte ta in vad som hänt utan försöker låtsas som det inte skett.
Bearbetningsfas – brottsoffret börjar hantera sina känslor kring vad som hänt. Kan ta lång tid. 
Omorienteringsfas – slutligen kan brottsoffret känna att han eller hon bearbetat klart händelsen och kan lägga den till sin livshistoria och gå vidare med den i sitt bagage.

Sekundär viktimisering

Om brottsoffret under sin bearbetning genom faserna blir kränkande bemött eller behandlad, kan det leda till så kallad sekundär viktimisering. Detta betyder att brottsoffret försätts än en gång i den utsatta position och känsla av att inte ha kontroll som brottsoffret upplevde vid brottet. Blir brottsoffret utsatt för en ny traumatisk händelse eller läser eller på annat sätt tar del av att någon utsätts för det han eller hon upplevt kan det försvåra bearbetningen. Även om en person lyckats omorientera sig och lämna brottet bakom sig kan händelser i omvärlden påminna och riva upp gamla sår.

Källa: Brottsoffer från teori till praktik, Handbok för stödpersoner.